Att känna rörelse

Denna bok är skriven av Elisabet Sjöstedt-Edelholm och Anne Wigert och boken fokuserar på kreativ dans. I en dans kan vi antingen härma eller utforska. När barnen ska härma säger vi till dem eller visar dem hur de ska göra. Om vi gör en lite längre dans efter förutbestämda rörelser som barnen ska komma ihåg är det positiva att barnet tränar sitt minne. När barnen ska utforska i en dans kanske en pedagog säger att barnen ska dansa med armarna. Varje barn får då själva komma på vilka rörelser de ska göra med sina armar. Det som är positivt med att utforska själva är att de får testa och erfara nya rörelser. Det är själva processen som är viktig. Jag anser att det är bra för barnen att både härma och utforska. Genom att härma någon kan vi få igång alla barn, för att sedan låta dem utforska egna rörelser. När de då tittar på varandra kan barnen få nya idéer som de kan bygga vidare på. I Lpfö98 (2010, s. 10) står att förskolan ska sträva efter att varje barn "utvecklar sin motorik, koordinationsförmåga och kroppsuppfattning".

I boken "Att känna rörelse" tar författarna upp olika byggstenar för dansrörelser. Dessa är:

Kropp- barnen använder sin kropp i dansen

Rum- hur stor yta har jag att röra mig på

Tid- hur lång tid tar det för mig att komma från punkt A till punkt B

Energi- Hur mycket kraft behöver jag för att utöva en rörelse

Samspel- ett visst samspel krävs om det är fler barn som ska utöva rörelser

För att gå in i en karaktär i ett rollspel kan det ibland räcka att använda lite rekvisita. Ska jag vara en gubbe kan det räcka att sätta på mig en hatt eller skägg för att få den rätta känslan.

Om vi använder oss av ett ting i våra rörelser läggs fokuset mer på tinget än på en själv. För de barn som inte tycker om att vara i fokus är detta ett bra tips. Till den här leken som kalas för Rörelsecirkel kan barnet ta vilket ting som helst. En leder rörelser i taget och de andra ska härma. Då barnen förmodligen har olika ting går det inte att jämföra rörelser med varandra, de kan inte göra precis likadant. Däremot får de tänka efter hur de kan översätta rörelsen till det ting de har.

Att använda sig av sidenband (dansband) är också att förlänga rörelserna och det blir tinget som är i fokus. Vi började att valfritt en och en förflytta oss i rummet med våra sidenband för att sedan samarbeta med en kompis och sen i grupp om fyra. Vi avslutade att en och en röra oss fritt igen i rummet med våra sidenband. Det jag upptäckte då var att jag gjorde fler olika rörelser jämfört med från början eftersom jag fått idéer av andra under dansens gång.

Idag har vi också utövat föra och följa lekar. Vi höll varandras fingertoppar mot varandra och den som skulle följa blundade när den andra förde. När den som förde tryckte sina fingertoppar hårdare mot den andres fingertoppar skulle den som följde backa. Styra personen gjordes genom att trycka exempelvis den högra handen lite hårdare. När personen som följde skulle gå framåt trycktes fingertopparna väldigt lätt mot varandra.Här krävs det verkligen att man litar på varandra. Det vi upptäckte var att genom att blunda så förstärktes de andra sinnena. För att göra den här leken lättare kan man bara hålla varandra i armarna/händerna och den som följer behöver inte blunda. Detta för att skapa tillit till varandra till att börja med.

Vi har också dansat långdans i olika varianter idag. Man kan utnyttja hela rummet genom att dansa som en spiral, kanelbulle eller som en labyrint. Dansa zick-zack eller från en punkt till en annan är också förslag på hur man kan dansa långdans. Mer förslag på långdans finns i "Tjuderuttan, sa räven" som innehåller sång och danslekar från förr till nu.

Idag har vi följt varandra men vi har också i en långdans följt en text i rörelser.

Så här kan det låta och se ut när en barngrupp utför låten med sång och rörelser.
http://www.youtube.com/watch?v=D1aGcWIo3S8

En annan låt som vi gjorde rörelser efter texten är den här: