Vfu-platsens reflektion efter föreställning

Några dagar efter att "mina barn" från min VFU-plats sett föreställningen om Draken Drako träffade jag dem igen. Förutom att vi fick mycket bra betyg från pedagogerna så märkte jag på barnen att de var väldigt ivriga om att prata om föreställningen. Barnen sjöng så det stod härliga till, de kunde redan alla sex sånger. Jag förstod varför de kunde alla sångerna när pedagogerna berättade att skivan spelas om och om igen. Även pedagogerna nynnar på sångerna och inte bara på arbetet utan även hemma. Deras kommentar var att låtarna satt sig på hjärnan.

Jag fick höra att barnen ska ha ett avslutningsdisco och deras högsta önskan var att då få ha Draken-musiken. Barnen har också ritat teckningar till Drako och byggt en drake av femkantiga, fyrkantiga och trekantiga byggbitar. Det var väldigt viktigt att Draken skulle ha 6 röda taggar.

Ett barn jag träffade var inte med på föreställningen men de andra barnen har berättat för henne om handlingen. Flickan berättade så detaljerat för mig om handlingen så jag trodde verkligen att hon sett föreställningen. Tänk vilken språkträning för barnen när de ska återberätta handlingen för andra.

Barnen påpekade vid ett flertal tillfällen att de ville se föreställningen igen.