I och med dessa sånger som vi sjungit fortare och fortare har vi fått in olika tempo och musiska aspekter som accelerando som betyder just att vi sjunger fortare och fortare. Motsatsen till detta är ritardando som betyder att vi sjunger saktare och saktare. Det är vanligt att man gör för att avsluta en sång.
Det är viktigt att prata om olika känslor. Hur känner jag mig idag? Hur känner jag mig när jag cyklat omkull och det blöder på knät? Hur känner jag mig när någon tar den röda spaden ifrån mig? Hur känner jag mig på kvällen när jag borstat tänderna? Det är inte alltid lätt att sätta ord på det . Arbeta gärna med bilder det kan säga mer än tusen ord.
Vi kan sjunga sånger om känslor. En och samma sång kan vi sjunga flera gånger men på olika sätt, med olika känslor. Beroende på vilken känsla vi har när vi sjunger är det oftast olika tempo, snabbare eller långsammare. I Läroplan för förskolan Lpfö98 (2010) står under Förskolans uppdrag att "Barnet kan i den skapande och gestaltande leken få möjligheter att uttrycka och bearbeta upplevelser, känslor och erfarenheter" (s. 6).
Barnen kan sedan komma på fler känslor som de kan visa med kroppen och även rita dessa känslor. Nyfiken, klurig, busig... Detta skapar en bra språkutveckling!
När vi sjunger de traditionella barnvisorna kan det vara bra att gestalta visan med kläder, rekvisita och bilder, som till exempel i Bä bä vita lamm. Vad är en söndagskjol eller helgdagsrock?
Barnen tycker det är roligt när vi vuxna spexar lite för dem, de kommer ihåg dessa stunder. Vi kan till exempel klä ut oss till en figur som sången handlar om.
Vi kan också göra stora rörelser till visor. Här är Imse vimse spindel:
Det är bra om vi sjunger de korta visorna minst 3 gånger för att kunna jobba med dem musikaliskt och med variation. Kanske sjunga med pipig röst eller mörk röst, sjunga om den stora spindeln eller lilla spindeln.
Det har pratats mycket om djur idag och hur de låter. I en lek fick vi ta upp varsin lapp ur en hatt. På varje lapp fanns det ett djur. Lappen fick jag inte visa för någon annan. Sen skulle vi gå runt i rummet och hälsa på varandra samtidigt som vi lät som djuret på bilden. Om jag hälsade på någon som lät som jag skulle vi kroka arm med varandra. Så här fortsatte vi tills alla hade någon att kroka arm med. Den här leken kan vara ett sätt att dela in barn i olika grupper för att fortsätta göra andra aktiviteter.
En annan lek med djurläten som vi gjorde var i form av ett memory. Barnen låg på mage på golvet och var som spelbrickor. De hade fått tilldelat sig ett läte från ett bondgårdsdjur och när två memoryspelare vände på barnet skulle det låta det ljudet. Memoryspelararna hade som uppgift att hitta ett likadant ljud som sedan blev ett par. När alla par var upphittade fick memoryspelarna räkna hur många par de fått. I den här leken fick barnen beröra varandra på ett naturligt sätt. Minnet tränades på memoryspelararna som skulle minnas var de hade hört ett ljud men även barnet som skulle låta ljudet behövde komma ihåg vilket ljud som det skulle låta. I leken handlade också om att våga göra ljudet. Eftersom barnen blev indelade i par och varje par fick ett gemensamt ljud skapades en tillhörighet. Memoryspelarna samspelade för att gemensamt hitta par. Matematiken tränades genom att räkna antal par. I Läroplan för förskolan Lpfö98 (2010) står under Förskolans uppdrag att "Leken är viktig för barns utveckling och lärande. Ett medvetet bruk av leken för att främja varje barns utveckling och lärande ska prägla verksamheten i förskolan. I lekens och det lustfyllda lärandets olika former stimuleras fantasi, inlevelse, kommunikation och förmåga till symboliskt tänkande samt förmåga att lösa problem" (s. 6).
Det har varit en mycket lärorik dag med samspel och tillhörighet. Tänk att få ha roligt och samtidigt få lära sig. Underbart!
När vi gör aktiviteter med barnen är det viktigt att reflektera vad vi gör och varför vi gör det!
oj vad duktiga ni har varit idag:)
SvaraRadera